
Jävla drömmar..
Ibland lämnar drömmar kvar spår av dröm-minnen som stannar kvar i minnet och som på något sätt känns som riktiga minnen, fast lite suddiga.
Dessa "minnen" existerar ju egentligen inte, man har ju inte varit med om dem, de är bara illusioner, drömmar.
Detta kan göra en förvirrad, vad nu? Har detta inte hänt? Jag kommer ju ihåg det så starkt? Långsamt fattar man att det bara var en dröm..
Jag hade en sådan dröm i natt, jag mötte en tjej i en hiss, och resten är som en klichefylld romantisk film..
I drömmen flöt allt på, det kändes så rätt, jag, hon, vi..
För det var ju på riktigt. I drömmen alltså. Men allt går upp i rök när jag vaknar, förutom de där spåren, vänta nu, var det inte på riktigt?
Även om det bara var en dröm, så vill jag att det ska vara sant, hon var perfekt, inte perfekt "perfekt", men speciell, jag älskade henne. I drömmen.
Och hela dagen har jag saknat henne.
Men hon kommer inte tillbaka, för jag har aldrig träffat henne, och kommer inte att göra det heller, jag minns inte ens riktigt hur hon såg ut, bara i stora drag.
Eller vem vet, kanske möts vi igen i natt?
Fan vad tragiskt det låter...